en pärs
har vi genomlidit, hoppas den är över. My började löpa strax efter anna flyttat. Första veckan var lugn och jag hoppades att det skulle hålla i sig. Ha!
Onsdag för 3 veckor sedan vaknade jag av tjuren ferdinand efter "humle"sticket i for omkring i sängen och lägenheten. Det var mörkt och jag muttrade nåt surt åt galningen Garp om att lägga ner å sova mer. Han lyssnade inte till sin komatrötta matte och körde huvet under henne för att verkligen påkalla uppmärksamhet. Jag tände lampan och fick se en shar-pei...herregud, jag som hade en schäfer när jag lade mig. Hysteri.....Garp hade fått värsta reaktionen på något. Upp och springa omkring som en halshuggen höna och jonglera med telefoner och allt vad man nu gör i det tillståndet. Konstaterade att han inte hade svårt att andas eller något sådant men ödem under huden överallt. Upptaget hos veterinären....svarar inte på akutmobilen. Ringer vår djursjukvårdslärare som jobbat på djursjukhuset länge som säger åt mig att lugna mig å ställa Garp på balkongen. Något mer samlad klär jag på mig och tar djuren och går till Björkstadens veterinär. Nära och bra. Väl där har Garp lugnat sig betydligt och svullnaderna minskat något. Han får en cortisonspruta och recept för några dagar. Huvva. Svullnaderna försvann nästan helt till kvällen och jag försökte komma på vad som orsakat reaktionen. Måste ju varit något på natten för en sån reaktion kommer ju fort. Enda jag då kom på var ett märgben modell äldre som kommit fram i flytten som han gnagde järnet på under natten. Nåväl, Garp fick sina tabletter under en vecka med nertrappning och precis då går my in i höglöpet. Madre dios. Ingen kan(vill) ta My så vi får helt enkelt fixa det ändå. Stackars Garp. Hässja hässja gnissla gnissla vilja vilja men inte få (för mig alltså, My gjorde sitt bästa för att få till det hon med) Gick inte att dela av, då rev han stället i frustration. Det som funkade någorlunda var att ha My i sängen o Garp liggandes nedanför. Då kopplade han faktiskt av emellanåt. 3-4 dygns vansinne var det iallafall. Men även det gick över och vad händer då. Jo stackarn börjar kräkas. Magkatarr. Skonkost......dagen efter ser jag blodsdroppar på golvet IGEN. Vad nu tänker jag och slänger upp My för undersökning. Nähä inte från henne. Tittar nervöst på Garp och ser rödaktigt slem från hans snopp. Hjälp, svår förhudskatarr tänker jag och tar fram doktorsväskan. Nähäpp, inte det heller. Inser att stackarn har hundarnas motsvarighet till blåballe. Prostatan och allt det där är väl helt överansträngt. Stackars lilla stora killen. Rådfrågar tusen hundkunniga som säger att det inte är ovanligt bland hanar som har löptik nära. Och nu har allt gått över peppar peppar.
Ohh jag glömde ju berätta att en morgon när jag gick i duschen så tog Garp en av mina billighetsgummistövlar som jag klippt av och som gått sönder och som även gett mig fula vad jag trodde var skavsår där den råa kanten mötte huden. När jag kom ut ur duschen låg han och skavde lite på stöveln. Jag kastade på mig kläderna och rände iväg till skolan med dogsen och upptäckte på väg till bilen att han hade fått sådana bubblor (ödem) på öronen igen. AHAAAA, stöveljäkeln är förstås giftig. Färgämne, mjukgörare vad det nu är för nåt men jag hade ju också reagerat på den. Han hade antagligen lattjat med stöveln den natten han fick första reaktionen. Jag hoppas iallafall att det är så, annars blir det jobbigt när man inte vet vad som orsakar reaktionen. Men ser ett klart samband när jag också reagerat på stöveln. Svullnaden lade sig snabbt denna gången.
Så har vi haft det den senaste tiden. Fy 17 jag hoppas verkligen att det lugnar sig. Men det finns andra orosmoln. Anna har röntgat Nato och det ser inge vidare ut fram. Vi får se vad Strömsholm säger. Jag vill röntga Garp men han ska få vila lite från all kroppslig påfrestning ett tag nu.
Hoppas alla ni där ute har det lugnare. Jag återkommer!
Onsdag för 3 veckor sedan vaknade jag av tjuren ferdinand efter "humle"sticket i for omkring i sängen och lägenheten. Det var mörkt och jag muttrade nåt surt åt galningen Garp om att lägga ner å sova mer. Han lyssnade inte till sin komatrötta matte och körde huvet under henne för att verkligen påkalla uppmärksamhet. Jag tände lampan och fick se en shar-pei...herregud, jag som hade en schäfer när jag lade mig. Hysteri.....Garp hade fått värsta reaktionen på något. Upp och springa omkring som en halshuggen höna och jonglera med telefoner och allt vad man nu gör i det tillståndet. Konstaterade att han inte hade svårt att andas eller något sådant men ödem under huden överallt. Upptaget hos veterinären....svarar inte på akutmobilen. Ringer vår djursjukvårdslärare som jobbat på djursjukhuset länge som säger åt mig att lugna mig å ställa Garp på balkongen. Något mer samlad klär jag på mig och tar djuren och går till Björkstadens veterinär. Nära och bra. Väl där har Garp lugnat sig betydligt och svullnaderna minskat något. Han får en cortisonspruta och recept för några dagar. Huvva. Svullnaderna försvann nästan helt till kvällen och jag försökte komma på vad som orsakat reaktionen. Måste ju varit något på natten för en sån reaktion kommer ju fort. Enda jag då kom på var ett märgben modell äldre som kommit fram i flytten som han gnagde järnet på under natten. Nåväl, Garp fick sina tabletter under en vecka med nertrappning och precis då går my in i höglöpet. Madre dios. Ingen kan(vill) ta My så vi får helt enkelt fixa det ändå. Stackars Garp. Hässja hässja gnissla gnissla vilja vilja men inte få (för mig alltså, My gjorde sitt bästa för att få till det hon med) Gick inte att dela av, då rev han stället i frustration. Det som funkade någorlunda var att ha My i sängen o Garp liggandes nedanför. Då kopplade han faktiskt av emellanåt. 3-4 dygns vansinne var det iallafall. Men även det gick över och vad händer då. Jo stackarn börjar kräkas. Magkatarr. Skonkost......dagen efter ser jag blodsdroppar på golvet IGEN. Vad nu tänker jag och slänger upp My för undersökning. Nähä inte från henne. Tittar nervöst på Garp och ser rödaktigt slem från hans snopp. Hjälp, svår förhudskatarr tänker jag och tar fram doktorsväskan. Nähäpp, inte det heller. Inser att stackarn har hundarnas motsvarighet till blåballe. Prostatan och allt det där är väl helt överansträngt. Stackars lilla stora killen. Rådfrågar tusen hundkunniga som säger att det inte är ovanligt bland hanar som har löptik nära. Och nu har allt gått över peppar peppar.
Ohh jag glömde ju berätta att en morgon när jag gick i duschen så tog Garp en av mina billighetsgummistövlar som jag klippt av och som gått sönder och som även gett mig fula vad jag trodde var skavsår där den råa kanten mötte huden. När jag kom ut ur duschen låg han och skavde lite på stöveln. Jag kastade på mig kläderna och rände iväg till skolan med dogsen och upptäckte på väg till bilen att han hade fått sådana bubblor (ödem) på öronen igen. AHAAAA, stöveljäkeln är förstås giftig. Färgämne, mjukgörare vad det nu är för nåt men jag hade ju också reagerat på den. Han hade antagligen lattjat med stöveln den natten han fick första reaktionen. Jag hoppas iallafall att det är så, annars blir det jobbigt när man inte vet vad som orsakar reaktionen. Men ser ett klart samband när jag också reagerat på stöveln. Svullnaden lade sig snabbt denna gången.
Så har vi haft det den senaste tiden. Fy 17 jag hoppas verkligen att det lugnar sig. Men det finns andra orosmoln. Anna har röntgat Nato och det ser inge vidare ut fram. Vi får se vad Strömsholm säger. Jag vill röntga Garp men han ska få vila lite från all kroppslig påfrestning ett tag nu.
Hoppas alla ni där ute har det lugnare. Jag återkommer!
något pågår
Anna flyttade igår så jag håller på att vidga mina vyer ;o) Några runt i landet är nyfikna vad jag gör. Här kommer bilder på pågående inredningskaos. Och imorgon börjar skolan igen. Rull fulle !! Tjing så länge.
